blandade känslor
Den 11 maj städade jag ur mitt aussie rum, försökte få alla mina saker att få plats i en kappsäck. Lättare sagt än gjort. Det kändes otroligt sorligt att packa ner allt för att åka hem. Ännu sorligare att lämna min älskade värdfamilj. Elva otroliga månader hade gått och det var dags att åka hem. Ett år av fantastiska äventyr, nya erfarenheter och många många nya ansikten. Ett mellan år som satt otroligt passande. Jag kan ju säga att jag är en människa som alltid har svårt att ta beslut. Men attans vilket j*vla bra beslut man tog i att åka iväg till Austalien. Och Melbourne, kunde nog inte ha valt en bättre stad att bo i.
Jag kan inte sätta mina känslor i ord för hur bra jag har haft det. Tackvare alla människor man mött och en värdfamilj av guld, har jag fått uppleva ett år down under som jag nog aldrig kommer glömma. Så många minnen.
Jag hoppade alltså på flyget den 11 maj, utan att nästan någon visste, förutom familjen, några vänner och mina danslärare. Erika och Linnea skulle med dansgruppen några dagar till London och jag passade på att boka mitt flyg så att jag skulle vara där på samma gång. Anlände till London och åkte för att träffa upp Felicia som bor där. Jag fick äran att bo hos henne under min vistelse och hon hade hjälpt mig hålla allt hemligt. Tillsammans försökte vi komma på hur jag skulle överraska Erika och Linnea. Det blev så att jag smög upp bakom dem när de alla var påväg till en resturang. Åh så lyckat de blev. Så glad att träffa alla igen!!
Stannade några dagar i London. Vilken härlig storstad. Hade inte varit där förut så det blev mest turistande.
Sen blev det att åka hem till Finland. I ett litet flyg får man inte ha för tunga baggage väskor så det blev att betala för 10kg övervikt, hehe. Men hem åkte jag. Träffade upp min älskade mor vid terminalen och vi åkte mot hostellet. Orsaken till att vi var tvugna att stanna några dagar i huvudstaden var för att jag hade urvalsprov att skriva för 2 olika utbildningar.
Nu är jag hemma och har varit det i en vecka nu. Allt är som vanligt, allt är som förut. Det enda som har förändrats är jag själv. Jag har blandade känslor över att vara hemma. Jag är glad att få möta mina nära och kära igen, att sommaren är på inkommande och att jag har nya spännande tider framför mig. Men jag känner mig vemodig över att mitt aussie liv är över för nu. Att jag inte kommer se människorna jag träffat där på en tid, att ja inte kommer vistas i detta land igen på en tid. Det känns nästan overkligt att man har varit där. Men det är väl sånt man får vänja sig med när man är på resande fot och flyttar runt. Det finns så mycket mer i världen jag vill se! Så många platser att besöka!
Men jag kan säga det -
Australia, I'll be back!
