waiting for the perfect sunset

Tog en lugn helg. På fredagskvällen åkte jag med Malin för att skåda solnedgången och fotografera lite. Vi hade hoppats på en fin solnedgång såklart men det var inte så lovande. Vi åkte till Norrnäs och satt där i bilen en rätt lång stund, tog några bilder fastän vi hade tappat lusten till att fotografera. Sen åkte vi iväg för att det inte blev den magiska solnedgången vi hoppats på. Det var nog fint ändå!
 


0 kommentarer

Tasmania

Egentligen hade vi inte planerat att åka till Tasmanien till först. Men efter att ha fått tips om att Tasmanien är ett måste och att vi som gillar berg definitivt kommer tycka om det, blev det att ändra planerna i sista stund och boka in några dagar i Tasmanien. Och det kom att bli en fyra fantastiska dagar i på lilla ön Tasmanien. Otroligt vacker och orörd natur. Ön består största delar av nationalparker med berg och dalar. Djurlivet var ju också väldigt livligt, speciellt på nätterna. Sorligt nog såg vi väl mer "roadkills" än levande djur. Vi tog oss iallafall från Launceston i norr till Hobart i södra Tasmanien utan att köra på något, phew. 
Tänkte bjuda på några godbitar från Tassamannen.
När vi landade i Launceston söndag förmiddag bar det direkt av mot Cradle mountain, även om vädret inte riktgt var på vår sida och det redan började bli sent att åka ca 2,5h. Efter drygt en halvtimmes körande kom vi på att vi inte ätit frukost ännu och vi insåg att vi inte heller skulle få tag på någon om vi åkte längre. Så, det blev att svänga på ratten och köra tillbaka till närmsta matbutik. Detta onödiga vimsande tog oss förstås extra tid och vi kom till Cradle mountain rätt sent. Eftersom Cradle mountain är en stor nationalpark fick snabbt välja vilken hiking rutt vi ville ta och det blev att vandra runt "Dove Lake" vilket var helt fantastisk. Även om det duggade och var lite dimmigt var det vackert.
Vi tog en rask promenad runt Dove Lake. Sen hoppade vi i bilen igen för att köra tillbaka till Launceston där vi hade bokat rum på ett backpackers hostel. Om vi hade vetat hur mycket längre det skulle ta att köra i mörker (ca 25km/h för att undvika att köra på någon varelse) skulle vi nog bokat en natt i national parken istället. 
Nästa morgon bar det av tidigt. Mot östkusten av Tasmanien bar det, just för att få njuta av kusten och havet.
Next stop: Wineglass Bay. Det blev en jätte fin och varm dag. En hike up mot toppen till Wineglass bay lookout, för att sen kunna vandra ner till Wineglass bay. Så det blev att gå upp för berget två gånger och ner 2 gånger. Bra workout med fantastiskvyer!
Nästa dag bar det av mot Bruny island som är en ö söder om Hobart. 
Vi åkte först till South Bruny lighthouse. Jag säger det hela tiden men, otroligt VACKERT! Bilderna gör ingen rättvisa. På vägen tillbaka upp mot norr stoppade vi bland annat vid en häftig stenstrand och vid den kända nacken,  "The neck" som vi främst kom hit för att besöka. Denna smala nacke delar södra och norra Bruny från varandra.
Till sist bjuder jag på en bild av teamet systrarna Tyghufvud. GÖTT! 
Bilder från resten av destinationerna kommer nog också.
 
 
0 kommentarer

blandade känslor

Den 11 maj städade jag ur mitt aussie rum, försökte få alla mina saker att få plats i en kappsäck. Lättare sagt än gjort. Det kändes otroligt sorligt att packa ner allt för att åka hem. Ännu sorligare att lämna min älskade värdfamilj. Elva otroliga månader hade gått och det var dags att åka hem. Ett år av fantastiska äventyr, nya erfarenheter och många många nya ansikten. Ett mellan år som satt otroligt passande. Jag kan ju säga att jag är en människa som alltid har svårt att ta beslut. Men attans vilket j*vla bra beslut man tog i att åka iväg till Austalien. Och Melbourne, kunde nog inte ha valt en bättre stad att bo i.
Jag kan inte sätta mina känslor i ord för hur bra jag har haft det. Tackvare alla människor man mött och en värdfamilj av guld, har jag fått uppleva ett år down under som jag nog aldrig kommer glömma. Så många minnen.
 
Jag hoppade alltså på flyget den 11 maj, utan att nästan någon visste, förutom familjen, några vänner och mina danslärare. Erika och Linnea skulle med dansgruppen några dagar till London och jag passade på att boka mitt flyg så att jag skulle vara där på samma gång. Anlände till London och åkte för att träffa upp Felicia som bor där. Jag fick äran att bo hos henne under min vistelse och hon hade hjälpt mig hålla allt hemligt. Tillsammans försökte vi komma på hur jag skulle överraska Erika och Linnea. Det blev så att jag smög upp bakom dem när de alla var påväg till en resturang. Åh så lyckat de blev. Så glad att träffa alla igen!!
Stannade några dagar i London. Vilken härlig storstad. Hade inte varit där förut så det blev mest turistande.
 
Sen blev det att åka hem till Finland. I ett litet flyg får man inte ha för tunga baggage väskor så det blev att betala för 10kg övervikt, hehe. Men hem åkte jag. Träffade upp min älskade mor vid terminalen och vi åkte mot hostellet. Orsaken till att vi var tvugna att stanna några dagar i huvudstaden var för att jag hade urvalsprov att skriva för 2 olika utbildningar.
 
Nu är jag hemma och har varit det i en vecka nu. Allt är som vanligt, allt är som förut. Det enda som har förändrats är jag själv. Jag har blandade känslor över att vara hemma. Jag är glad att få möta mina nära och kära igen, att sommaren är på inkommande och att jag har nya spännande tider framför mig. Men jag känner mig vemodig över att mitt aussie liv är över för nu. Att jag inte kommer se människorna jag träffat där på en tid, att ja inte kommer vistas i detta land igen på en tid. Det känns nästan overkligt att man har varit där. Men det är väl sånt man får vänja sig med när man är på resande fot och flyttar runt. Det finns så mycket mer i världen jag vill se! Så många platser att besöka! 
Men jag kan säga det -
Australia, I'll be back!
 
0 kommentarer